torsdag 3 mars 2011

I jasminernas tid

"Vi är här. Vi lever. Inbördeskriget avbokat. Efter tre sekler är vi äntligen fria".
Så löd i slutet av april 1994 ett telegram från Sydafrika till en bävande omvärld. (Hämtat från Per Westbergs I Sydafrika (1995). En väldigt bra bok btw!) .

Mer eller mindre liknande nyheter har nått oss ett flera gånger den senaste tiden från ett flertal MENA-länder. Hela Nordafrika tycks koka, och det har sedan spridit sig som en löpeld även till Mellanöstern. Det pratas till och med om en Jasminerevolution i Kina. På tal om det, så läste jag någonstans att det för 3:e söndagen i rad organiserades massdemostrationer i Peking och Shanghai. Tydligen så svarade regimen med att stänga McDonalds i Shanghai under 1 timme.. Jag kan väl förvisso inte helt gå i god för dom här McDonaldsuppgifterna, men jag tycker det är ganska lustigt om det stämmer. "Utan en Big Mac så tröttnar dom och ger upp inom en timme", eller hur tänkte dom..?

Man kunde ju bara önska att Gaddafi kunde agera likadant och stänga ner lite snabbmatställen, istället för att skicka ut jaktplan mot demonstranterna

Men nu spårade jag ur en bit. Det jag har tänkt på, gäller nämligen vår syn på alla dom här upproren och revolutionerna Varför pratas det inte mer om det? Visst, det har varit en hel del Gaddafi i morgontidningarna och nyhetssändningarna senaste tiden. Men annars? Folk pratar fortfarande om revolutionen i Iran 1979 som något jättestort. Nu har vi haft ett par stycken liknande revolutioner (även om jag inte direkt jämför dom med revolutionen i Iran) och fler är på gång. Det är ju onekligen bland det största som hänt sen Sovjetunionens fall. Eller..?

Well well.

För övrigt 1; läs gärna Tage Danielsson novell "Den första kärleken" om ni hittar den på nätet. En liten historia om en annan sorts "jasminernas tid".. (skriv om ni vill att jag ska maila den till er)

För övrigt 2 ; så kommer Where the action is till stan. I Azaleadalens prunkande grönska ska Coldplay, Glasvegas, Bright eyes och Brandon Flowers (+ några till) spela någon gång i juni. Låter onekligen som något jag skulle kunna tänka mig att offra en dag på!

Nä, nu räcker det.

Arrivederci!



Scilla och ett rådjur.

Inga kommentarer: