måndag 10 januari 2011

Var sak har sin tid

Var sak har sin tid. De senaste veckorna tycks det ha varit laxens. Överallt i mataffärerna rear dom ut jullaxen som inte platsade på julborden. Jag köpte 3 paket kall- och varmrökt häromdagen. Mycket prisvärt.

Sådär började jag mitt inlägg för ungefär 3 veckor sedan. Längre kom jag inte då. Rakt i utkastet.

Jag har som ni förstår haft lite skrivkramp (+ en massa att göra). Men nu när jag har mjukat upp lite så tänkte jag berätta om julen. Den spenderades, som jag nämnde i mitt senaste inlägg (någon gång för länge, länge sedan), i Thailand. Allt var precis så bra som jag hade hoppats. Mor, systers pojkvän och undertecknad trotsade alla, och då menar jag verkligen alla, odds och lyckades fly Europa under ett av 2000-talets värsta snöoväder. Från Landvetter ställdes den 21a December 4 av flighter till vår mellanlandningsdestination (hyfsat långt ord..) Frankfurt in. Ni kan ju gissa vilken vi var inbokad, oh yes! Väl på Frankfurt flughafen, som för dagen kunde agerat kuliss till vilken krigsfilm som helst, var det bara att slänga i sig en burgare och sen hoppa på 747;an till Bangkok. Men vi stannar en sekund till i Frankfurt, för scenen som mötte oss där förtjänar någon rad. Det var verkligen kaos. 1000-tals resenärer hade varit strandsatta i upp till 3 dygn på grund av ovädret inställda flighter. Det var 100-tals tältsängar uppställda, soppkök över allt och framförallt hålöggda, totalt uppgivna människor som sedan länge gett upp drömmen om julfirande. Det kändes därför nästan genant att efter 2 timmar hoppa på nästa plan, endast 5 minuter försenat. Men nog om det.




Thailand.

Ja, jag vet. Svenskarnas nya Kanarieholmar. Men nej, det finns mer än Phukets stora förbaskade turistkomplex med färska Aftonblad och "äkta svenskt kaffe".

Vi mötte upp kära Syster i Bangkok, och efter en kväll i 15-miljonersstaden (btw så har näst största stad i Thailand endast 250 000 invånare..) så begav vi oss morgonen efter mot vår slutdestination; Koh Chang. Vilket var en ny bekantskap för mig, och på alla sätt en förbaskat trevlig sådan!

, jag släpper det här inlägget nu. Jag har kommit fram till att jag får berätta om den här resan i någon form av anekdotform istället under kommande inlägg. För nu jäklar ska det komma inlägg i ett rasande tempo. I allafall med mina mått sett.

Så ni får höra mer än en annan gång.