Åt rätt håll

Först och främst, väldigt roligt med lite kommentarer i bloggen. Tack!

Jag brukar försöka ha ett tema, ett slags försök till en röd tråd i mina inlägg. Efter två minuter framför mina bärbara Acer har jag kommit fram till att jag nog blir utan det i detta inlägg. Enligt svt-text TV är det största nyheterna idag att USA:s centralbank åter sänker styrräntan och att fotbollstittande på tv kan utlösa hjärtinfarkter. Att ekonomin i USA måste räddas med sänkta räntor och att hjärt och kärlsjukdomar får grogrund i stillasittande och chipsätande svenskar känns ju inte som några nyheter värda att spinna vidare på. Problem med naturliga förklaringar och naturliga åtgärder. Tycks finnas på tok för många sådana i vår värld.

I ett vinterbedövat norrland är det svårt att inte sukta efter julikvällar och majmornar. Jag såg en koltrast idag. Om 3 månader kommer jag kanske att få höra den tömma sina lungor för första gången sedan löven föll. Om ni aldrig har hört en koltrast sjunga så hoppas jag att ni, när april har tagit över, lystrar lite extra den första kvällen våren gör sig påmind. Något vackrare finns inte. Inte i något iTunesbibliotek eller skivaffär. När John Lennon hade flyttat till New York sa han en gång att det han saknade mest från England var att höra "the blackbird singing". Och jag förstår honom. Imagine a life without that.

Angående den bild på mössan som efterfrågades så ska jag nog kunna stilla eran nyfikenhet framöver. Bild utlovas härmed.




Dagens bild: Brahaminy Kites i Malaysia 2006

Dåliga köp

Förra veckan köpte jag en mössa på rea som jag förmodligen aldrig kommer att dra ner över öronen. Dåliga köp är något jag råkat ut för ganska många gånger. Eller råkat ut för är kanske fel beskrivning. Snarare borde man väl kanske säga att man kommit fram till klokare och förnuftigare slutsattser i efterhand. Det började redan för 15 år sedan då jag köpte mitt första paket amerikanska parkhurst. Hockeybilder alltså. Detta kommersiella påfund, som kom att stå många unga pojkar utan pengar till lördagsgodis, svepte som en januaristorm över landet i början av 90-talet. Jag lyckades ganska snart slita mig loss från Wayne Gretzky & Brett Hull och bytte ut hockeybilderna i plastfickorna mot tepåsar istället. Olika sorter alltså. Både min plånbok och mitt samlarbehov tillfredställdes.

Än idag, 1,5 decennie senare fortsätter jag att göra dåliga köp. Jag tror dock att jag har lärt mig en, i detta fall och efter alla dessa år, bokstavligt talat, dyr läxa. Jag ångrar illafall ganska sällan köp nu för tiden. Självklart medför dock köpet av den sista ölen på krogen och aftonbladet överlag en känsla av "det där kunde jag gott varit utan". Men det kan jag leva med. 20-lappen i sig är ju ändå inte så jäkla rolig att i fickan. Den varken smakar eller får en att skratta.

Men det jag egentligen vill med det här lilla utlägget är att få berätta om Robert McCulloch. Han gjorde nämligen år 1968 ett, i mina ögon iallafall, otroligt dåligt köp. Han slog nämligen till och köpte London Bridge. Denna monterades sedan ner och skeppades över Atlanten till Arizona. Vill minnas att den kostade en bit över 2 miljoner dollar. Vilket på den tiden bör ha varit en summa man inte vill göra ett dåligt köp för. Det sägs, och jag vill självklart gärna tro på det, då den här historien blir roligare då, att han i själva verket trodde att det var Tower Bridge han köpte. I vilket fall som helst så får det mig att må lite bättre när jag köpt något som jag desperat försöker hitta returkvittot för.

Får avsluta med att citera min pappa; "Det finns inga bra bilköp, bara mindre dåliga".


Dagens bild: Geparder i Sydafrika 2004.

Budweiser & Equilibrium

En smula förenklat skulle man kunna kalla min dag för yin och yang, eller som höst och vår om man föredrar det lite mindre taoisma. Första halvan, nattimmarnas plugg borträknat, ägnades åt tömning av det jag försökt trycka in under den senaste tidens patologistuderande. I motsats till yin och yang är jag dock inte helt säker på de båda delarnas jämnvikt. Det är ju dessvärre lättare att styra den ena delen. Att trycka in är endast en fråga om tid. Informationsutflödet tycks dock te sig lite som det vill. I allafall för mig. Även om jag, i det här fallet, tror att det bör ha varit tillräckligt för att uppnå den krävda 60%-gränsen som ger den önskade stämpeln file closed.

Om tentan var yin så stod biljard, amerikanska tv-serier och 2 budweiser tillsammans med Andreas och Osca för dagens yang.

Helgens jämnvikt får stå i form av lite öl och lite vin, för som sig bör så ska den gjorda tentan naturligtvis firas lite.

På tal om jämnvikt så finns det i engelskan en skillnad i de två uttrycken equilibrium och steady state. Både två översätts som jämnvikt till svenska. Dess innebörder är dock, åtminstonde delvis, skilda. Equilibrium är den tråkiga jämnvikten där allt är konstant och orört. Steady state är däremot betäckningen på ett tillstånd eller mätning som är konstant men ändå påverkas hela tiden. Om man applicerar uttrycket på exempelvis humör så skulle man, så länge man är lycklig, vare sig det beror på en blandning av kärlek, upplevelser, vänner eller familj, kunna kalla det för steady state. Alla dessa faktorer kan tillsammans hålla uppe en jämn (åtminstonde teoretiskt) nivå av lycka genom sin effekter. Om man däremot tillämpar equilibrium på samma sätt så kommer jag bara fram till att man kan applicera det på dåliga känslotillstånd. För ingen enskild konstant påverkan kan väl göra någon evigt lycklig? Däremot kan nog exempelvis sorg sänka en människa till konstant olycklighet. Människans komplexhet föreliggs ju av ett lika komplext behov, så det är ju ingen nyhet att vi behöver mycket, och många olika, influenser.

Så bort med equilibriumet i era liv å ta in allt ni kan.

Rock on

08 som i 2008

Nytt år. Har inte riktigt bestämt mig hurvida det förra gick fort eller inte. Man hinner ju trots allt med ganska mycket. För mig innebar det; ny stad, ny utbildning, nya vänner och några nya skor. Det var ett makalöst bra år.

Tänkta att jag skulle stapla upp någon form av lista då det görs i alla årskrönikor. Är dock inte särskilt övertygad om att jag vill kalla det här för en årskrönika, men jag gör en lista ändå för mitt eget höga nöjes skull.

Årets låt: Full för kärlekens skull - Eldkvarn.

Årets flygvärdinna: Mathias Rust aka Johan Hult från Fucking Åmål på planet till Gran Canaria. "Te, Te, mera Te?!" har aldrig någonsin låtit roligare.

Årets tv-serie: Entourage. Äntligen kan jag se mitt drömliv under andra tider än när jag sover.

Årets sämsta: Tågresan hem till Umeå från Göteborg. Livet är makalöst långt med tanke på hur lång tid 15 timmar är.

Årets bästa: Zlatan på delad förstaplats med Winnerbäcks konstert på Idun i Umeå.

Årets insikt: Kanindräkter är lika varma som vintrar i Umeå är kalla.

Årets misstag: Att efter vårens dammiddag inte tvätta av skinkorna från färg före jag lade mig ner i badkaret. T och W förevigades i badkarets emalj. Hurvida bokstäverna hamnade där dom gjorde, och då syftar jag inte på den efterföljande badkarsemaljen, utelämnar jag här.

Årets utbytesstudent/kommentar: Tjejen som glömt låsa toalettdörren på universitet och verkligen inte kunde, fortfarande sittande på toaletten, tillräckligt be om ursäkt för den olyckliga situationen. Varpå jag svarade; "don´t worry, shit happens" och hon replikerar med "nå, nå, im just pee-pee".

Årets nykomling: Rekoderlig Julcider. Det var en nykomling i mitt liv iallafall. Förtvivlat god.

Ja, det var väl åtminstonde en skvätt av det gångna året. Jag får nästan be att få återkomma med en kompletterande lista då det känns som att jag inte riktigt hunnit gå igenom allt som hände 2007 i min, för tillfället patologiproppade, hjärna.

Det nya, 2008, började med en härlig tripp västerut till England. Ett nära på vårvarmt London mötte upp med både kall öl och januarirea. Sanslöst trevligt och lyckat. Nu är jag tillbaka i Umeå och har en stundande tenta.

Happy days!


Dagens bild. Kartor är alltid bra att ha. Speciellt i London