Snön faller och vi med den

Ja, satan i gatan vad kallt det är. Någonstans närde jag en förhoppning, när jag flyttade ifrån Umeå, om att få slippa en kyla that make the balls shrink to the size of raisins. Men icke. Moder jord är tydligen upprörd. Jag kan iförsig förstå henne.

Dagarna rullar på, ungefär som systerns Honda jag har lånat (tack för det!), och som jag den här veckan utnyttjar i ett evigt pendlande mellan hemstaden och den andra hemstaden.

En kass nordatlantisk oscillation är tydligen anledningen (vid sidan om moder jords vrede då) till att vi går runt och förfryser oss. På något vis, som jag inte har en aning om, så blåser tydligen ryssarnas isandedräkt in direkt över våra nackar, utan minsta motstånd.

Lite som när Messi hade fri gata mot Real Madrid igår.

Jag hoppas att ni som hyser något så när intresse för boll såg matchen igår? Ska inte bli långrandig i mitt fotbollssnack. Så jag nöjer mig med; det var fantastiskt, rent av vackert!

Fridens vänner.

En bro vackrare än Golden gate

När jag ändå är het här på bloggen så kör vi på med en video till. Någon period under gymnasietiden köpte eller jag fick jag (minns inte riktigt) dvd:n U2- Live at Slane castle. På den finns ett par minuter som jag plussat ihop till ett par dygns tittande vid det här laget. Det är en övergång mellan den vackra All i want is you och klassikern where the streets have no name. Har tidigare inte hittat den på youtube och dvd:n är sedan länge borta, så det var ett kärt återseende. Någonstans vid 03:50 visar Bono vad han går för. Enjoy.

En gnutta annat

För att göra lite motvikt till mitt tidigare inlägg idag, så postar jag en liten video så här i tentapluggets slutspurt:

Bortom månen och mars

En felräkning där 09 blivit 11 hade jag gärna mutat in om det gått. 2010 har för mig varit ett år jag kunde ha varit utan. Det började i vintras med två ambulansfärder inom loppet av 3 veckor. Först var det julsakerna som skulle bäras ner i källaren och slutade med en trappkant i bakhuvudet. Efter det var det en svängig kväll på Munhålan (tandläkarstudenternas kårhus) som resulterade i ett, enligt ortopeden, sällan sett, så frakturerat ben. 3 månader på soffan och 3 operationer tog det för att överhuvudtaget kunna börja använda kryckor.

Nyligen tog ett bra förhållande slut. Efter många väldigt bra och roliga år är det aldrig lätt att komma till det vägskälet, även om det bästa för oss båda var att vi svängde av åt varsitt håll. Jag kommer att sakna henne och kommer nog alltid att titta över axeln om hon trots allt inte tog samma stig som jag.


Sen var det stunderna när jag för sista gången fick träffa min farfar och morfar. Båda hoppade på tåget till himlen i år. Farfar i våras och min morfar för en dryg vecka sen. För bådas del slutade det efter en tids sjukdom. Min morfar var ingen karl för långvården så någonstans i sorgen så finns en lättnad att han slapp den. Farfar fick uthärda sjukdom och elände en lite längre tid, så även där var det trots allt en lättnad som mötte upp beskedet om att hans liv var över.

Dom var mina hjältar som barn, och bästa vänner som vuxen, och jag vill hoppas att jag tagit till mig lite av vad dom lärde och visade mig.










Samma dag som han hade gått bort flög en liten Talgoxe in genom fönstret till morfar där han låg på sin dödsbädd. Så min mormor bad att jag skulle måla en sådan till hans dödsannons.

Nothin' lasts forever, even cold November rain

18:e Mars 2008 var tydligen senast det begav sig. Man kan med andra ord inte kalla mig för speciellt aktiv på den här bloggen (men jag har haft mina anledningar). Det är alltså över 3 år sedan jag skrev mitt första inlägg här i bloggen, så nog måste jag erkänna att det skulle ta emot att lägga ner den. Efter att ha läst en kamrats blogg så blev jag onekligen lite inspirerad att plocka upp min lilla publikation ur sin vagga igen. Så vi kör ett varv till.

Jag får nog dock återkomma när jag listat ut något att skriva om. Med tanke på att ni som en gång läste den, nog förlyttat er till andra jaktmarker är det nog ingen hets efter nya inlägg.

Så, jag återkommer. Snart.