Gör hela kohagen grön

Har tidigare nämnt min längtan efter sommaren. Idag, när våren kikade förbi här i Göteborg, blev inte den längtan svagare precis.



Här, i stugan, hoppas jag spendera ett antal sköna dagar i sommar.

T-minus; cirka 2 månader.

Låt mig inte vänja mig

Vissa saker gör att man riktigt ryser i kroppen av obehag. Den här låten framkallar precis just det obehaget. Fy fan. Bättre studiemotivation finns nog inte.

Men låten är likväl fantastisk. En Kjell Höglund i högform(?).



Hoppas ni kan få lite motivation av den. Det får jag!

Nu ska jag dricka en varm nybryggd kaffe från idag.

Fick höra att mitt senaste inlägg var lite halvt oseriöst till skillnad mot mina tidigare. Det stämmer inte helt, för jag längtar verkligen efter sommaren.

Jag har länge, i flera år faktiskt, tänkt köpa en beatlest-shirt (hur skriver man det utan att det ser så jäklarns konstigt ut? för det är väl ändå ett ord och inte två..?). T-shirten i fråga har bara texten; John, Paul, George & Ringo. Jag har letat lite då och då men aldrig hittat någon bra och billig. Det billigaste jag hittade nu var den här:



I ett sådant här läge ska man nog inte vara snål och ta det billigaste. Okej att man köper Euroshoppers broccoli, istället för Findus. Men nja.. här ska jag nog undvika att köpa det billigaste. Bomullskvalitén kan ju inte vara bra när den är för billig?!

Okej. Det var ett billigt försök att vara lite rolig från min sida. Jag vet att jag inte lyckades fullt ut..

Men så här ser den ut iallafall. Jag har sett den lite här och var, och jag vet inte varför, men jag gillar den!



Ja, mycket mer än den t-shirten hade jag nog inte att skriva om idag.

Adios /Juan

Uppsnärjd i det blå

Jag avrundade precis kvällen med lite Dylan och keso. Skulle väl hellre varit Dylan och en flaska rött, men det är måndag och dessutom var jag snarare hungrig än törstig. Så den combon fick det bli.

Bland annat blev det Tangled up in blue med Bob. Som fick mig att tänka på Hellströms Uppsnärjd i det blå. Som i sin tur fick mig att tänka på Dunka mig gul och blå med Frida. Nej okej, det var först nu den ploppade upp i mitt övertrötta huvud. Men jag kom att tänka på Tomas Ledins låt Dina färger var blå. Och då kom jag väldigt sökt (till skillnad mot, allas vår, Peter Harryson) att tänka på sommaren.

Fan vad jag längtar!

Så nu gott folk, för första och sista gången blir det reklam i min blogg ;



(på tal om första och sista gången så sa en vän till familjen för länge sedan, efter att ha besökt ett proppfullt Gekås för första gången; "nu har jag iallafall varit på Ullared två gånger, första och sista"

När koltrasten sjunger återvänder livet

Tussilago, grus på gatorna, tranor, upptinad hundskit, staplar av blomjord i affären, skitiga fönster, sädesärla, snödroppar, GB glassnyheter, kom-i-form-till-beach-2011-löp, lärkor, hägg, vårflod, Allsvenskans start, ja det finns en massa tecken på vår.

Men för mig finns det inget så underbart vårtecken, som när jag hör den första koltrasten sjunga. Först då vänder det i mitt sinne och jag vågar äntligen hoppas på ljusare och varmare tider. Trots tidernas bakslag idag, med snö och storm, så satt det en frusen koltrast och värmde mig med sin sång när jag var på väg hem idag. Och jag litar mer på koltrasten än snön som föll; våren kommer!

I jasminernas tid

"Vi är här. Vi lever. Inbördeskriget avbokat. Efter tre sekler är vi äntligen fria".
Så löd i slutet av april 1994 ett telegram från Sydafrika till en bävande omvärld. (Hämtat från Per Westbergs I Sydafrika (1995). En väldigt bra bok btw!) .

Mer eller mindre liknande nyheter har nått oss ett flera gånger den senaste tiden från ett flertal MENA-länder. Hela Nordafrika tycks koka, och det har sedan spridit sig som en löpeld även till Mellanöstern. Det pratas till och med om en Jasminerevolution i Kina. På tal om det, så läste jag någonstans att det för 3:e söndagen i rad organiserades massdemostrationer i Peking och Shanghai. Tydligen så svarade regimen med att stänga McDonalds i Shanghai under 1 timme.. Jag kan väl förvisso inte helt gå i god för dom här McDonaldsuppgifterna, men jag tycker det är ganska lustigt om det stämmer. "Utan en Big Mac så tröttnar dom och ger upp inom en timme", eller hur tänkte dom..?

Man kunde ju bara önska att Gaddafi kunde agera likadant och stänga ner lite snabbmatställen, istället för att skicka ut jaktplan mot demonstranterna

Men nu spårade jag ur en bit. Det jag har tänkt på, gäller nämligen vår syn på alla dom här upproren och revolutionerna Varför pratas det inte mer om det? Visst, det har varit en hel del Gaddafi i morgontidningarna och nyhetssändningarna senaste tiden. Men annars? Folk pratar fortfarande om revolutionen i Iran 1979 som något jättestort. Nu har vi haft ett par stycken liknande revolutioner (även om jag inte direkt jämför dom med revolutionen i Iran) och fler är på gång. Det är ju onekligen bland det största som hänt sen Sovjetunionens fall. Eller..?

Well well.

För övrigt 1; läs gärna Tage Danielsson novell "Den första kärleken" om ni hittar den på nätet. En liten historia om en annan sorts "jasminernas tid".. (skriv om ni vill att jag ska maila den till er)

För övrigt 2 ; så kommer Where the action is till stan. I Azaleadalens prunkande grönska ska Coldplay, Glasvegas, Bright eyes och Brandon Flowers (+ några till) spela någon gång i juni. Låter onekligen som något jag skulle kunna tänka mig att offra en dag på!

Nä, nu räcker det.

Arrivederci!



Scilla och ett rådjur.