Av goes my lårbenshals

Jag halkade idag. Inget litet oj-jag-nästan-ramlade, utan ett, enligt alla lagar, regelrätt stupfall. En trevlig dam i sina senare dagar var dock fort framme och erbjöd sin hand. Tur att det var jag och inte hennes lårbenshals hann jag tänka före hon lade fram en kortare redogörelse om hur bra hennes broddar under skorna var. Samt så fick jag naturligtvis ett, förvisso otroligt vänligt och till det yttersta välmenande, påpekande om att jag absolut borde bära ett par själv.

Jag har alltid försökt stå för någon tes om att funktionellt är snyggt. Att stövlar i skogen är snyggare än gympaskor, regnjacka är snyggare i regn än en Burberry-Trenchcoat. Ja ni fattar vad jag menar. Jag tycker faktiskt det. På riktigt.

Jag vet att jag inte alltid själv klär mig efter den tesen. Men jag jobbar på det och önskar att jag gjorde det mer. Men jag har kommit att stupa på två saker (bortsett isfläcken idag). Nämligen på cykelhjälm och just; broddar under skor. Det är förtvivlat fult trots sina sanslöst bra funktioner. Jag förstår inte vad det är som gör att det är så makalöst fult. Folk har hattar och mössor utan funktion som, i mina ögon iallafall, kan se snygga ut.

Det är märkligt det där. Men det kanske kommer med åldern. Vad vet jag, jag är ju inte så gammal än.

Men nu har jag iallafall, fulheten till trots, kommit fram till broddars genialitet.

Så kära tomten jag vill lägga till en sak till på listan...




Dagens bild: En sällsynt Ägretthäger hade det stora nöjet att besöka Umeå och universitet under några dagar nu i veckan.